Förlossningsberättelse
Allt började förra måndagen då jag skulle in på besök på special mvc i skellefteå. (jag fick ju sån hemsk klåda den här gången oxå)
Hon kollade om jag börjat öppna mig , men det hade jag inte *suck*
Så då bestämdes det att vi skulle komma tillbaka på torsdagen och kolla om nåt börjat hända , och hade det inte det skulle det bli planerat snitt på fredagmorron.
Torsdagen kom , vi var uppe i ottan , åkte iväg och lämnade Moa hos mamma å pappa och så körde vi iväg.
Tänk... vi skulle iaf inte komma hem utan bebis =)
Läkaren undersökte mig och såg att det inte hänt nåt mer sedan sist. Så hon hämtade en BM som skrev in oss på BB. Blev inskriven kl 10.36. Vi fick gå ner till OP för att träffa narkosläkaren. Han verkade helt okej =)
Så vi hade lite tid att döda , gick en sväng på stan , inhandlade mat till Willy , vi skulle ju trots allt bli några dagar på BB. Vid middagstid åkte vi tillbaka till rummet. (Sal P)
2007-07-20
7.30 börjar dom göra mig klar för snitet , jag får dropp och dom försöker sätta kateter men det gör alldeles för ONT så dom bestämmer sig för att den får dom sätta när jag är bedövad.
Sedan rullas jag iväg , willy går med den lilla "plastbaljan" , det börjar kännas nervöst nu. Nere på operation får willy gå till ett anant rum där han får ta på sig snygga OP kläder och en sååå snygg mössa =)
Jag får klättra över till en annan säng , och även jag får ta på en sån där snygg blå mössa , och ett par lååånga varma strumpor.
Efter en stund kommer willy och barnmorskan in i "slussen" och jag rullas vidare in i OP salen. Där kryllar det av folk !
Där sätts ännu mera dropp , elektroder för att kolla hjärtat , och jag får lite syrgas.
Efter en kort stund kommer narkosläkaren för att sätta spinalen , detta har jag gruvat mig för , jag minns hur jäkulskt ont det gjorde förra gången , men det gick riktigt bra =)
Känner direkt hur det börjar "sticka" i benen , (känns som att ha sockerdricka i en fot ungefär) så fort som tusan får jag lägga mig tillrätta på sängen igen.
Och efter en pyttestund kollar dom med is om jag är nog mycket bedövad. Och det är jag. Och när klockan är 8.33 sätter dom kniven i mig.
Jag börjar känna mig illamående och frågar om jag kan få nåt mot det. Men nej , det kan jag inte* suck* Det var blodtrycket som blivit lågt , och narkosläkaren säger att dom ska tippa sängen pyttelite åt vänster...och då börjar jag må bättre =) Tur dom vet vad dom sysslar med =)
Kl 8.36 trycker dom till på magen och ut kommer vår bebis. Jag ser ju inget (ligger bakom ett skynke) men willy ser och säger helt oväntat..... -Gumman....det blev en Anton =)
En helt perfekt liten gosse =) *~* 3375g & 48cm*~*
Allt gick jättebra... och snabbt !
Kl 9.15 var vi tillbaka på förlossningen
Och när jag kvicknat till ordentligt fick vi det efterlängtade födelsedagsfikat =)
(willy åt upp ALLT) eller...nja , jag drack några klunkar ur saftglaset
Hon kollade om jag börjat öppna mig , men det hade jag inte *suck*
Så då bestämdes det att vi skulle komma tillbaka på torsdagen och kolla om nåt börjat hända , och hade det inte det skulle det bli planerat snitt på fredagmorron.
Torsdagen kom , vi var uppe i ottan , åkte iväg och lämnade Moa hos mamma å pappa och så körde vi iväg.
Tänk... vi skulle iaf inte komma hem utan bebis =)
Läkaren undersökte mig och såg att det inte hänt nåt mer sedan sist. Så hon hämtade en BM som skrev in oss på BB. Blev inskriven kl 10.36. Vi fick gå ner till OP för att träffa narkosläkaren. Han verkade helt okej =)
Så vi hade lite tid att döda , gick en sväng på stan , inhandlade mat till Willy , vi skulle ju trots allt bli några dagar på BB. Vid middagstid åkte vi tillbaka till rummet. (Sal P)
2007-07-20
7.30 börjar dom göra mig klar för snitet , jag får dropp och dom försöker sätta kateter men det gör alldeles för ONT så dom bestämmer sig för att den får dom sätta när jag är bedövad.
Sedan rullas jag iväg , willy går med den lilla "plastbaljan" , det börjar kännas nervöst nu. Nere på operation får willy gå till ett anant rum där han får ta på sig snygga OP kläder och en sååå snygg mössa =)
Jag får klättra över till en annan säng , och även jag får ta på en sån där snygg blå mössa , och ett par lååånga varma strumpor.
Efter en stund kommer willy och barnmorskan in i "slussen" och jag rullas vidare in i OP salen. Där kryllar det av folk !
Där sätts ännu mera dropp , elektroder för att kolla hjärtat , och jag får lite syrgas.
Efter en kort stund kommer narkosläkaren för att sätta spinalen , detta har jag gruvat mig för , jag minns hur jäkulskt ont det gjorde förra gången , men det gick riktigt bra =)
Känner direkt hur det börjar "sticka" i benen , (känns som att ha sockerdricka i en fot ungefär) så fort som tusan får jag lägga mig tillrätta på sängen igen.
Och efter en pyttestund kollar dom med is om jag är nog mycket bedövad. Och det är jag. Och när klockan är 8.33 sätter dom kniven i mig.
Jag börjar känna mig illamående och frågar om jag kan få nåt mot det. Men nej , det kan jag inte* suck* Det var blodtrycket som blivit lågt , och narkosläkaren säger att dom ska tippa sängen pyttelite åt vänster...och då börjar jag må bättre =) Tur dom vet vad dom sysslar med =)
Kl 8.36 trycker dom till på magen och ut kommer vår bebis. Jag ser ju inget (ligger bakom ett skynke) men willy ser och säger helt oväntat..... -Gumman....det blev en Anton =)
En helt perfekt liten gosse =) *~* 3375g & 48cm*~*
Allt gick jättebra... och snabbt !
Kl 9.15 var vi tillbaka på förlossningen
Och när jag kvicknat till ordentligt fick vi det efterlängtade födelsedagsfikat =)
(willy åt upp ALLT) eller...nja , jag drack några klunkar ur saftglaset