tigerliljas

Vaknade kl 00.30 natten mot fredag av att Anton gav ifrån sig det värsta skrik jag nånsin hört!  Fullkomligt flög upp ur sängen sprang till hans säng och tog upp honom.
Hans lilla späda kropp spändes som en fiolsträng och han fick inte någon luft. Det bubblade slem ur hans mun ..han fortsatte skrika lite...men inte mycket eftersom det verkade vara tätt i luftstrupen. Såg hur han försökte kräkas men av någon anledning fick ha inte upp det utan blev bara tätare och tätare.

Sa till willy att ringa 112 men han tog istället i Anton så jag fick ringa. Ambulansen var snabbt på plats och vi  fick åka till akuten. Det gick fort kan jag säga¨, för kl 01.00 var vi framme i stan
Under ambulansfärden hade han dålig syresättning , den pendlade mellan 82-86 så han fick 15l syrgas men det blev inte bättre. När vi sen kom till akuten stod läkare och sköterskor och väntade på oss. Då hade Anton blivit lugnare och läkaren undersökte honom ordentligt.

Han kopplades till massa maskiner...usch , tycker det ser så hemskt ut!
Det visade sig i allafall att syresättningen gått upp och pulsen lugnat ner sig. Barnläkaren trodde att Anton kräkts i sömnen men att en konflikt uppstått. Hans kropp ville bli av med en massa slem men en reflex som små barn har är att "stänga struplocket" så att inget kommer ner i lungorna. Då uppstår en kraftig kramp i luftvägarna och det kan dröja länge innan den släpper.

Ambulanspersonalen väntade med oss tills vi blev ivägskickade till barnavdelningen.
Willy hade inte kommit än , han var tvungen att stanna hemma och fixa barnvakt till Moa (som sov över all dramatik). Min mamma och min lillasyster hade kommit fort som tusan så att willy fick köra iväg.

Anton blev noga bevakad hela natten , dom räknade hans andetag med jämna mellarum. Man hoppade högt varje gång apparaten började pipa. Jag fick inte en blund på hela natten. Allt jag kunde göra var att titta på min son och apparaten som visade syresättning och puls. Kunde inte slappna av för fem öre.

När läkaren kom och gick ronden på morgonen konstaterade han samma sak som han gjort under natten...plus att Anton helt enkelt blivit förkyld.
Så han ordinerade frisk luft .. vilket innebär härliga promenader för mamma =) Och så fick vi med oss koksalt att droppa i hans lillnäsa.
Så vi blev utskrivna och fick köra hem *skönt*

Men heller vad rädd jag var.... nu är det ju 1 år sedan Moa var jättesjuk. Och jag VILL inte gå igenom nåt sånt en gång till!

Inte skrämma mamma å pappa sådär!